Ja, det är värt att läsa Sheryl Sandberg’s ”Lean in”

För över ett år sedan läste jag ut Sheryl Sandberg’s bok ”Lean In, Women, Work and the Will to Lead”. Idag hittade jag utkastet på den här bloggposten i min Evernote. Så här kommer den, något försenad.

Sandberg är för er som inte känner till det operativ chef på Facebook, COO. När hennes bok ”Lean In, Women, Work and the Will to Lead”, lanserades förra året skapade den en stor jämställdhetsdebatt i amerikanska medier. Framförallt blev Sandberg kritiserad av andra kvinnor som menade att hon som multimiljonär inte kan predika hur andra ska leva sina liv, och att det visst är okej att vara hemmafru.

Sandberg försvarar sig (nästan lite väl mycket tycker jag) i boken och menar att hon är väl medveten om sin situation, och att varje människa får välja hur de vill leva sina egna liv. När jag läser boken blir jag förvånad över hur en person i en sådan position verkar lida av så mycket dåligt samvete för att inte vara hemmafru. Som svensk feminist utan barn känns att vara hemmafru ungefär lika avlägset som pluto, men jag vet att det ser annorlunda ut i USA.

Sandberg inspirerar. Hon berättar personliga historier om sina egna misstag, framgångar och lärdomar. Det är en hel del saker som jag har tagit fasta på, och det var flera gånger jag kände igen mig. Framgångsrika kvinnor är sällan omtyckta. Som framgångsrik kvinna får man räkna med att bli mindre omtyckt. Jag har alltid kört på, jag har vägrat den klassiska karriärstrappan men jag har alltid rört mig framåt. Det har inte alltid varit uppskattat av personer runt omkring mig. Det känns bättre när man hör att det är vanligt, att många andra har liknande erfarenheter. Jag vill framåt (ofta snabbt) och jag råkar vara kvinna. Jag tänker på en kvinna som jobbade på min arbetsplats för några år sedan. Hon var chef över min chef. Och i mitt team var hon nästan fruktad, mytomspunnen. Man hamnade inte på fel kant med henne, då var man rökt. Jag håller kontakten med henne idag och hon är supersnäll och trevlig och väldigt långt ifrån den onda ledaren. Varför fick hon ett sådant rykte? Varför kallades Marget Thatcher järnladyn? Varför är det så vanligt bland kvinnliga ledare att få en sådan stämpel?

Kvinnor sätter krokben för andra kvinnor. Åh, vad detta är sant. Och åh, vad detta är sorgligt. På Handels var vi ett gäng brudar som skapade en pakt. Vi skulle alltid hjälpa varandra, för vi hade hört att av någon anledning så gör inte kvinnor det. Istället lägger man krokben, snackar skit och kritiserar andra kvinnor. Den mesta av kritiken som Merissa Meyer fick när hon blev vd på Yahoo var från andra kvinnor (hon var gravid och tänkte vara hemma max några veckor, och aldrig sluta jobba helt). Sandberg själv fick kritik för sin bok av framförallt andra kvinnor. Varför är det så svårt att unna andra kvinnor framgång? Jag ser hur andra (både kvinnor och män) oftare ser andra män som naturliga ledare/chefer. Jag har också svårt för det. Jag har lättare att se en man som en ledare och chef än en kvinna. Och då ser jag mig som en väldigt medveten person när det gäller de här frågorna. Jag spenderade ett halvår på Malmö Högskola och pluggade genusvetenskap. Jag öppnade ögonen för snart tio år sen, och har haft dem öppna. Jag har högljutt kritiserat lärare på Handels för att aldrig bjuda in kvinnliga gästföreläsare och jag har suttit i jämställdhetspaneler. Jag har anordnat TEDxWomen event på Handels och de som känner mig vet att jag ofta pratar om de här frågorna, och brinner för dem. Min poäng är att trots detta så har jag ibland svårt att unna andra kvinnor framgång. Jag är medveten, men behöver påminna mig själv om det här, ofta.

Kvinnor är mindre riskbenägna. Under det senaste åren när jag har jobbat på mitt nuvarande jobb så har det titt som tätt ramlat in ett mail, eller ett telefonsamtal från rekryterare. Jag har fått intressanta erbjudande lite runt om i världen, men har i samtliga fall avfärdat dem efter första eller andra samtalet. Jag trivs och utvecklas fortfarande på mitt nuvarande jobb. Jag har roligt och jag lär mig saker och jag har ingen anledning att lämna. Män, menar Sandberg är mycket mer benägna på att hoppa på något nytt, och de löper oftare hela linan ut tills de har ett konkret erbjudande i handen och kan gå tillbaka till sin nuvarande arbetsgivare och förhandla om ersättningen. Varför har inte jag gjort det? För att jag ville vara snäll och ärlig mot rekryteraren och säga att det är nog ingen idé… Men det kan vara en väldigt bra idé.

Det här med barn verkar vända upp och ner på allt. Barn och familj tog väldigt mycket plats i boken. Det verkar vara då allt ställs mot sin spets. Innan dess gör män och kvinnor karriär. När barnen kommer så händer något drastiskt. Jag har inga barn och ingen erfarenhet av det. Så jag ber att få återkomma på den punkten om några år.

För er som inte läst boken kan jag varmt rekommendera den. Det är bra att öppna ögonen, att se mönster och att aktivt försöka bryta dem. Jag tror att många små steg kommer att göra skillnad.

Jag jobbar på ett tech start-up, inom den världen är det tyvärr få kvinnor. Lite då och träffas ett gäng kvinnor som jobbar inom tech på olika sätt över middagar i Stockholm. Vi vill skapa förändring. Och jag tror att det börjar med något så enkelt som just en middag, en bra diskussion över ett glas vin. Jag gick nyligen ifrån en sådan middag fylld av pepp på att skapa förändring i min vardag och närhet. Alla kan vi dra vårt strå till stacken och alla kan vi vara medvetna om våra egna handlingar. Ibland är det inte svårare än så.

Annonser

Tio tips för en bättre resa

Under 2012 hade jag över hundra resdagar i USA. I februari 2013 flyttade jag från Stockholm till San Francisco och under förra året reste jag sju gånger över atlanten. Om det är något jag har lärt mig under de senaste åren så är det hur man gör resan över atlanten lite smidigare, lite skönare och lite bättre. Här kommer tipsen som räddar resan och min allra första lista-post.

Tio tips för dig som reser långt:

1. Använd TripIt. Det är den bästa reseappen. Jag har alla mina resor där, med all information jag kan tänkas behöva. När jag lägger upp resor delar den genast med sig till min ”inner circle” vilket innebär att bland annat mamma får ett mail med all min reseinformation, hur, var och när jag åker, vart jag ska bo, osv. Se till att öppna appen medan du har internet så du har alla detaljer tillgängliga när du är offline (på planet t ex när du måste fylla i papper).

2. Byt i Europa. Om det inte går ett direktflyg till din destination i USA, försök byta i Europa. Amerikanskt inrikesflyg suger. Och dessutom måste du hämta dina väskor och gå med dem genom tullen när du byter i USA.

3. Åk med stödstrumpor, det är dina bästa vänner på resan (om du reser själv). Ta på dig dem direkt på morgonen på avresedagen när du klär på dig, innan du tar på dig byxorna. Jag har gjort misstaget att krångla med dem ombord. Det gör jag inte om.

4. Ta på dig kavajen. Vid min tredje inresa under kort tid hamnade jag i trubbel. Jag gled upp till gränskontrollen i min hoodie och mina converse och gjorde mitt bästa för att övertala dem att jag visst var marknadschef. Killen tittade skeptiskt på mig. ”Är du säker på att du inte är här och hälsar på din amerikanska pojkvän?” Efter vad som kändes som en evighet i ett sterilt rum med lång väntan fick jag visa appen, visitkort och mitt största leende och blev så småningom insläppt. Efter det bar jag kavaj ett par gånger när jag reste in till USA och slapp alla frågor. En bonus är att du kan ha passet och boardinpasset i innerfickan. Det är smidigt när dokumenten ska visas upp flera gånger inom en kort period och du slipper krångla med väskan. Se till att köpa/ha en kavaj med innerficka, av någon anledning saknar många dammodeller det. Dessutom är det gött att känna sig välklädd på en flygplats. Nu har jag visum och behöver inte kavaj för gränskontrollen, men jag åker fortfarande hyfsat välklädd och det får mig att gå lite rakare i ryggen.

5. Ha en sjal runt halsen. Flygplan brukar vara svinkalla lite då och då och det är grymt med en stor skön sjal, speciellt innan take-off när du inte fått din filt eller på kortare flygningar där det inte finns filtar.

6. Ta med dig ett par tofflor. Om du bor på hotell finns det nästan alltid innetofflor att ta med sig hem. Gör det. Och spara dem. Om du som jag jobbar för ett företag som tänker på kostnader så är det ekonomiklass som gäller. Det suger att flyga med skorna på. Men det suger ännu mer att gå in på en flygtoalett med bara strumpor på fötterna där det skvalpats lite här och var i turbulensen. Ett par tofflor som du kan kasta efter resan räddar dig och dina strumpor.

7. Var laddad. Se till att mobiler och datorer är fullt laddade innan du åker. Ibland har man tur att få ett strömuttag, men tyvärr alldeles för sällan. Ha strömsladd och adapter i handbagaget och gärna ett extra batteri till telefonen. Det finns inget tråkigare än att sitta på en flygplats utan ström eller internet.

8. Stäng av ljudet. Skaffa ett par noise cancelling-hörlurar. Att kunna stänga ute stora delar av flygplansbrummet gör resan betydligt mer harmonisk. Jag använder dem för att lyssna på musik, ljudet till en film eller en ljudbok. När jag ska sova så har jag bara hörlurarna på mig för att ha det tyst.

9. Sov. Reser jag själv och långt så blir jag sjukt uttråkad. Om jag sover dödar jag några timmar och kommer dessutom fram lite mindre aptrött. Försök anpassa dig till tidszonen som du reser till. Ställ in dig på vilken tid det är på slutdestinationen och anpassa mat och sömn efter det, om du kan.

10. Drick vin, om du vill. Ha inte dåligt samvete för att du pimplar rödvin i din ensamhet. Man somnar fortare. Titta på en film, drick vin och njut av din resa. Att vara påväg är en underbar känsla.

Marknadsföring i start-ups

Marknadsföring.

Marknadsföring missuppfattas och missförstås allt för ofta. Det vanligaste är helt klart att personer likställer marknadsföring med reklam, annonsering eller marknadskommunikation. Det är långt ifrån hela delen av marknadsföring. Jag har spekulerat och funderat över marknadsföringsmissen gällande marknadsföring tidigare.

Inom den start-up-värld jag har kommit i kontakt med är det rätt få personer som förstår värdet av marknadsföring, eller varför man överhuvudtaget ska satsa på det. Då är det tur att det finns andra som sprider sin kunskap och sina tankar, som i bloggposten ”Why start-ups need marketing”. Jag får återkomma med mer egna tankar. Just nu ville jag mest dela med mig av lite intressant läsning. Enjoy.

News from Wrapp!

Gigaom

Wrapp, the Swedish social gifting startup which launched in the US in May, is gearing up for a big holiday season. But it’s not just helping friends send gift cards to each other. Wrapp is now rolling out the ability for people to give donations to non-profit organizations in the name of a recipient.

So instead of sending someone a gift card to the Gap (s gps), they can send a donation in their friend’s name to the Red Cross, World Wildlife Fund, Operation Smile or Kiva.  Other charities include SOS Children’s Villages, Plan and dance4life.

Users can decide how much they want to pay to donate to the non-profit group. In the case of Kiva, Wrapp will provide credit for Kiva so a recipient can choose who they want to provide a micro-loan to.

Aage Reerslev, Wrapp’s co-founder and EVP, told me the donations are a good fit…

View original post 121 fler ord

Dagbok på riktigt

Vet ni att jag skriver dagbok? Riktig dagbok. Sådan dagbok Bert skriver. Och som man skrev när man var liten flicka. Sån dagbok skriver jag fortfarande. Min nuvarande är en vacker blå bok med guldfärgat mönster. Ända sedan 13-14-års åldern har jag skrivit dagbok frekvent. Mina första inlägg skrev jag när jag var i sjuårsåldern. Då hoppade jag över bokstäver, så det är lite svårt att läsa. Men det gick väldigt snabbt för mig att skriva och jag blev skitförbannad när mamma påpekade att jag skrev fel. Jag som skrev så bra. I mitt dagboksskrivande har jag varit rätt ärlig och rätt öppen. Jag skrev alltid med en person i åtanke. Mig själv. Mig själv fast äldre.

Igår tog jag för första gången fram min senaste dagbok, den är blå och har guldmönster på. Jag läste den som mig själv. Som äldre. Jag skriver mer sällan nu. Den blå boken med guldmönster har hängt med sedan sommaren 2006. Men det räcker. Det räcker att man tittar in lite då och då och lämnar sitt avtryck. Ger sin sinnesstämning och sitt perspektiv på livet. 2006. Vad lite jag visste då. Vad mycket jag trodde mig veta. Det sägs att man ofta glömmer det som har varit negativt eller tungt och bara kommer ihåg det glada och roliga. Jag tror att det stämmer. När jag tar upp mina gamla böcker så upptäcker jag att jag faktiskt hade det rätt jobbigt av och till. Som vem som helst skulle jag tro. Men jag har alltid levt i tron om att jag alltid har haft det så jkla bra. Bra är väl det kanske. Men att gå tillbaka och läsa om händelser och sinnestämningar för länge sedan får mig att uppskatta nuet. Det får mig att inse att trots att det kan vara skakigt, upp och ner och halvbra ibland så är det överlag rätt bra ändå.

Jag har alltid skrivit för att det hjälper mig att tänka. Fortfarande när jag ska tänka på något, ni vet när man klurar på ett problem som behöver en lösning, fortfarande så tar jag upp en penna i handen. Och bara håller den där. Det hjälper mig att tänka. När jag var osäker på vad jag skulle göra så började jag alltid skriva. Och utan att jag tänkte så gick liksom handen av sig själv. Och jag hittade lösningen. Vände ut och in på saker och argument. Och varje gång så kändes det bättre efteråt. Jag hade skrivit av mig.

Igår när jag tog fram den blå boken med guldmönster så skrev jag av en annan anledning, av att berätta. Jag menar, jag hade ju inte uppdaterad dagboken (kan man säga så?) på ett och ett halvt år. Och det har ju liksom hänt en del. Det slog mig igår att det var lika trevligt att skriva för att berätta som det är att skriva för att lösa problem. Och jag tänker att när jag blir sådär ruskigt framgångsrik som jag kommer att bli så kommer det bli dags att ta fram de där dagböckerna och kanske till och med dela med mig av dem. Om det nu kan vara intressant för någon annan. Det kommer sannerligen vara intressant för en del personer, men just de kommer nog inte vilja läsa.

Eller så behåller jag den där målgruppen begränsad. Begränsad till mig själv. Som äldre. För vid närmare eftertanke är det nog inget märkvärdigt med just mina dagböcker. Alla har väl hånglat med fel personer, gjort bort sig, haft alldeles för mycket att göra och lärt sig att bästa sättet att slappna av när man är alldeles för stressad är att gråta. Hejdlöst och sådär fult så det kommer mängder av snor.

Men jag borde bli bättre på att skriva. För det är ju så roligt att läsa i efterhand. Det är verkligen det.

Jag känner att jag lär mig saker varje dag nuförtiden. Det har jag förresten alltid känt, men nu är det mer ”intangible”. Ni vet inte såndär tydlig kunskap om en viss teori eller av en artikel. Utan sån kunskap som är svår att ta på. Om hur människor agerar i olika situationer. Hur jag själv agerar och reagerar i olika situationer. Hur organisationer skapas och förändras och om ledarskap och kultur. Allt sånt som jag kommer ha glädje av framöver, vad jag nu bestämmer mig för att göra.

Jag har ju lovat mig själv att skriva ner allt det där. Allt det där som jag lär mig varje dag. Jag tänker att det kommer att komma till nytta. ”Dagens lärdom” kanske. Kanske ska jag dela med mig av den här?

Jag gillar ju som sagt att tänka med en penna i handen. Och det är oftast när jag använder penna och papper som jag kan ordna tankarna på ett sådär bra sätt. Men det är svårt att tagga dagboksinlägg och en anteckningsbok är inte speciell sökbar. Så när jag igår upptäckte att Evernote och Moleskine har en speciell anteckningsbok som låter dig anteckna för hand, ta en bild med mobilkameran och lagra i evernote, blev jag väldigt glad och beställde två på en gång. Tidigare har jag provat en Japansk variant med den failade vid fototillfället eftersom man behövde en app som bara gick att få tag i via Japanska App Store. Återkommer när jag testat ”Smart Notebook”.

Tjip, tjip.

Wrapper of the week – Lisa Enckell

I brist på eget bloggande. Wrapp har bloggat om mig. Varje vecka lyfter vi fram en i teamet och här är intervjun med mig för er som är nyfikna. 

Det är mycket Wrapp nu i mitt liv. Det är mycket som händer och det är lite av en berg-och-dalbana. Både känslomässigt och resultatsmässigt. Oftast hör de ihop. Det är förbaskat spännande och jag lär mig nya saker. Varje dag.  

 

2012

Nu för tiden använder jag oftare än vanligt orden bygga och skala. Det betyder ungefär ”ta tag i skiten” och ”effektivisera den”. Det är såna ord man får lära sig när man jobbar på start-up. Andra saker man får lära sig är att våga ta beslut och stå för dem. Och våga lita på sig själv. För ingen annan vet mer än du och ingen annan kommer att lösa saker och ting. Det passar mig som handen i handsken. Faktum är att det mesta av det jag håller på med just nu passar mig som handen i handsken. Det känns bra.

Jag läser mängder av intressanta grejer varje dag. Ikväll läste jag till exempel om hur mode-varumärken använder sig av Instagrams API i sin markandskommunikation. Det är intressant.

Det var väl allt för nu. Jag ville mest bryta tystnaden.

Spotify på f8 visar värdet av nätverk

En av marknadsföringens mest kända gurur är Michael Porter. Han står bakom flera kända teorier, bland andra 5 forces och den klassiska value chain. Value chain, eller värdekedjan utgår från ett produktbaserat företag som köper in råvara, processar den och således adderar värde och därefter säljer produkten till ett högre pris än vad råvaran kostade. Företagets existens berättigas genom att det hela tiden adderar värde. Företagets olika delar finns till för att liksom företaget i stort, addera värde. När det var poppis att outsourca till höger och vänster för ett par år sedan, låg just teorier kring the value chain till grund för mycket av resonemanget. Vi tittar på vilka delar inom värdekedjan vi gör bra, vilka som är våra nyckelkompetenser och så fokuserar vi på just dessa delar. Resterande verksamhet lades ut på andra.

Mycket förenklat så är detta Porters perspektiv. Men det finns såklart andra teorier om strategier. För några år sedan blev det alltmer populärt att prata om nätverk och hur företagen inte bara skapade värde individuellt utan också i kontakten med andra företag. Framförallt betonades vikten av att företag behöver samarbeta för att gemensamt skapa värde. Norrman och Ramírez som (i mina böcker) står som avsändare till nästa teori i ämnet, value constellation, menar dessutom att värdeskapandet även sker i kontakten med kunderna.

Alltså, istället för att blint titta på hur värde skapas inuti ett företag förespråkar teorier kring value constellation att värde skapas i större nätverk. Företag A skapar värde genom att samarbeta med sina leverantörer, kanske kan de gemsamt ta fram nya produkter och tillvägagångssätt som gynnar de båda? Genom att dessutom låta kunderna göra en del av jobbet kan även dessa bidra med annan typ av värde än bara pengar vid en transaktion. Som ett välkänt exempel dras IKEA där kunderna själva utgör assembly linen och monterar ihop sina platta paket. I det här fallet köper kunden en produkt och bidrar med pengar till företaget, men den färdigställer också produkten och bidrar också med arbetskraft (resurser). Värdet skapas också i kontakten med andra företag och i kontakten med kunderna, utanför företagets fyra väggar.

Att ett företag under sin alldeles egna konferens väljer att kliva upp på scenen med flera andra företag tycker jag är ett tydligt exempel på hur value constellation fungerar i praktiken. Facebook låter andra företag och utvecklare producera program som bygger på Facebook och som används i anslutning till det. Genom att vara en plattform och en central del i ett ekosystem befäster Facebook sin position. Att så tydligt öppna upp för- och bjuda in andra aktörer till sitt eget territorium visar också vikten av att samarbeta med andra, även för den som är störst. Företag idag är inga solo-spelare. De flesta mår bäst av att spela i lag tillsammans med andra. Allra helst tillsammans med kunderna, där kunderna kan involveras på en bra mycket djupare nivå än klassiska ekonomiska transaktioner.

Om 1990 och 2000 talets företagsledare bekymrade sig över vilka områden de var bäst på och vilka som skulle outsourcas till andra aktörer är min högst ovetenskapliga iakttagelse att dagens dito kliar sina huvuden för att komma underfund med hur de blir den mest centrala aktören i ett värdeskapande nätverk. Genom att vara aktören som andra företag blir/är beroende av kan företag säkerställa positioner och dra nytta av andras affärer. Facebook har lyckats med just detta. Är det något Facebook är och troligtvis kommer att vara i en ännu större utsträckning framöver så är det en central roll i det stora ekosystem av värdeskapande företag, kunder och användare. Facebook ligger så nära kunderna ett företag kan komma (hittills) och drar nytta av alla de mängder av företag som vill komma i kontakt med kunderna. De har intagit en drömposition och varje företag måste gå förbi grindvaktaren Facebook på deras väg mot slutkunden. Facebook tar med all rätt ut sin grindavgigt, inte bara mot annonsörer utan också indirekt mot alla de företag (media etc) som hjälper nätverket att skapa ett relevant innehåll och hålla igång motorerna. De innehar en strategisk position som heter duga, men tar fortfarande upp andra företag på scenen och visar öppet att företagande idag är långt ifrån en solosport.

Marknadsföringmiss gällande marknadsföring

I en diskussion om marknadsföring under en kvällspromenad slog det mig att ironiskt nog har marknadsföringen helt missat att marknadsföra sig själv, kanske för att de båda orden är så lika. Alltför ofta stöter jag på personer som tror att marknadsföring = reklam. Men marknadsföring är inte ens samma sak som att marknadsföra.

Så vad är då marknadsföring? Givetvis finns det inget enkelt svar på den frågan och inom akademien finns det såklart flera perspektiv och teorier kring just marknadsföring,några  mer traditionella och andra mer utmanande och nytänkande. Att summera och klargöra för olika skolor här och nu är att ta sig vatten över huvudet och jag nöjer mig därför med att presentera lite olika defintioner från amerikanska marknadsföringsföreningen (en hyfsat kritiserad definition dock eftersom den har en väldigt anglosaxisk utgångspunkt).

”Marketing is (…) creating, communicating and delivering value to customers and for managing customer relationships in ways that benefit the organization and its share holders”  (hämtat ur kära Kotler, 2006)

Enligt den här definitionen, som alltså presenteras i den första textboken marknadsföringsstudenter stöter på under sin utbildning handlar marknadsföring om det mesta som själva företaget i stort handlar om. Det handlar om att skapa, kommunicera och distribuera värde till kunder. Att skapa värde är i stort sett vad företag i stort ska göra. Om du köper in en träbit för en krona, gör det till en smörkniv och säljer den för tre kronor, så har du skapat värde. Att lyckats med att förstå hur många smörknivar som kan behövas och om det ens behövs smörknivar eller om man kanske snarare ska satsa på osthyvlar, det är b la en marknadsförares uppgift. Att sedan se till att de når kunderna, har rätt pris och att kunderna får reda på att dessa smörknivar, eller osthyvlar existerar, det är också en marknadsförares uppgift. För att uppnå detta behöver man inte skapa en enda annons, eller ett enda reklamutskisk. Men det kan underlätta. Men jag gissar att de flesta av er kan era 4 P vid det här laget.

Ovan är ett rysligt enkelt exempelt som presenterar ett väldigt mainstreamperspektiv inom marknadsföringen, men fortfarande så belyser det att marknadsföringen inte handlar reklam. Man kan lyfta blicken något och börja diskutera tjänster (hur sätter man in en traditionell tjänst i exemplet ovan, det går liksom inte och definitionen har blivit kritiserad för att den ignorerar en hel industri av företag – tjänsteföretag). Det kan vara bra att frågasätta vad en marknad egentligen är för något, är det en plats där människor möts eller ett sätt för priser att sättas baserat på tillgång och efterfrågan? Vem det är som skapar en marknad? Hur ska en marknad beskrivas och var går gränserna för vad en marknad är? Det och ungefär tusen miljoner liknande frågor grubblas det över dagligen inom akademien världen över.

Vad marknadsföring är förändras i takt med att forskare och marknadsförare kommer fram till att gamla definitioner passerat bäst-före datumet och att nya bör skapas. Det kan man inte minst se om man staplar ett gäng definitioner, alla från den amerikanska marknadsföringsföreningen på varandra:

Från 1935:  ”(Marketing is) the performance of business activities that direct the flow of goods and services from producers to consumers.

Från mitten av 1980-talet:  ”(Marketing is) the process of planning and executing the conception, pricing, promotion, and distribution of ideas, goods and services to create exchanges that satisfy individual and organizational objectives.

De som tror att marknadsföring = reklam lever kvar i 1930-talets definition och vi kan väl vara överens om att det var ett tag sedan. Att många människor fortfarande gör det får vi nog dock skylla på marknadsförare själva som hyfsat brutalt misslyckats i sin kommunikation om vad marknadsföring är för något. Låt oss ändra på det.